Hej hej leverpastej!

Vet ni vad? Idag vaknade jag upp jättetidigt. Det var helt mörkt och tyst ute. Klockan var tre och Zillah sov djupt, så klart. Hon kan nog sova bredvid ljudet av en brummande traktor utan att vakna. Jag låg i alla fall kvar i min bananlåda (som Zillah har bäddat till en säng åt mig) och försökte somna om, men det gick inte.

Jag hoppade upp och gick till köket för att göra mig en kopp bananmilkshake. Det här är nåt ni enkelt kan göra hemma förresten – det enda ni behöver är en banan, lite mjölk och en mixer. Häll först upp så mycket mjölk ni vill dricka i mixern, dela sedan bananen i bitar med händerna och släng in. Mixa sedan och njut av en kall, god och nyttig dryck!

Jag rekommenderar dock inte att ni gör det klockan tre på natten, som jag gjorde. Mixern låter ju så fasligt mycket. Det lät faktiskt ungefär som den där brummande traktorn jag tänkte på innan. Och som jag sa, Zillah vaknade inte. Men det verkade alla andra i huset göra! Det är lite av det jobbiga med att bo i en lägenhet - man måste tänka på andra.

Lättare är det i djungeln. Fast där finns inte TV.

Grannarna knackade på tak och väggar och golv tills min milkshake var färdig. Jag hällde upp en stor kopp och klättrade sedan ut på balkongen. Det var lite kyligt, men jag hade min morgonrock på mig. Det enda jobbiga är att den är för stor för mig, så jag ser ut som nåt slags lustigt gosedjur i den. Jag ska nog starta upp en egen klädkollektion för apor, och se till att det ska finnas morgonrockar i ap-storlekar.

Var var jag nu igen? Just det, på balkongen. Jag njöt av min kopp bananmilkshake när det plötsligt hördes ett jamande nere från marken. Jag tittade ner, men såg inget. Då kom jamandet igen. Jag klättrade ner (jag höll koppen med min svans) men då var allt knäpptyst igen.

Hade jag hört i syne? Kan man ens säga att man HÖR något i SYNE?

Precis när jag satt och funderade över den språkliga frågan, hoppade någon på mig! Jag spillde ut all min bananmjölk på marken och blev jätterädd… det var en gigantisk, fet katt med tjock vit päls. Han stirrade på mig och jag var säker på att jag hade satt min sista potatis. Det kokta fläsket var stekt. Nu skulle jag få på pälsen.

Men katten klev av mig och började istället lapa i sig bananmjölken från marken.

”Hallå!” sa jag. ”Det är min bananmilkshake! Du får göra din egen.” 

Men katten struntade i mig. Om det är något som stör mig så är det ohyfsade husdjur. Varifrån kom han? Varför var han ute mitt i natten? Vad hette han?

Den sistnämnda frågan fick jag svar på. På halsbandet hade han en liten namnskylt. Simba, hette han.

”Tycker du om Lejonkungen?” frågade jag men fick inget svar. Bananmjölken var borta och Simba sprang iväg snabbare än jag kunde ropa hoppalongkalsong. Och jag orkade inte springa efter.

Men jag har en känsla av att jag kommer stöta på Simba någon gång igen. Jag är inte den som gråter över spilld bananmjölk, men han är skyldig mig åtminstone en halv kopp.

Nu är jag trött efter nattens bravader! Jag går och lägger mig igen.

Puss puss!

//totte